FÖRSTA GÅNGEN JAG INSÅG att inte bara människor utan även organisationer kan drabbas av anorexia var för flera år sedan. Organisationen som jag då arbetade med uppvisade många av de symptom som är typiska för människor med denna sjukdom:- Hålögdhet (hos medarbetarna)
- Självsvält (ständigt ökad arbetsbörda med bibehållen personalstyrka)
- Näringsbrist (medarbetare som mer eller mindre släpade sig fram genom arbetsdagen)
- Håglöshet
- Stadigt sjunkande energireserver
- Sjunkande överlevnadsprognoser
- Total brist på sjukdomsinsikt (tron att detta tillstånd är normalt och friskt)
Anorektiska organisationer förstår inte att de har passerat smärtgränsen i effektiviserings- och rationaliseringsarbetet. Därför gör de inget åt det.
Inte förrän sjukskrivningarna blir så många att de inte går att ignorera längre, när utbrändheten blir vardag, när För-mycket-att-göra-kulturen blir för smärtsam – när läget helt enkelt går från ofriskt till ohållbart.
Känner du igen symptomen hos din egen eller någon annan organisation? Att vänta och hoppas att det går över fungerar inte! Det enda som hjälper är att säga
STOPP! – NU MÅSTE VI STANNA UPP, SE OSS SJÄLVA I SPEGELN, INSE ATT DET INTE FUNGERAR LÄNGRE!
Min erfarenhet är att när väl detta blir sagt börjar förändrings- och utvecklingsarbetet mot friskhet. Det krävs öppenhet, lyhördhet, ärlighet, mod och vilja, och med det på plats tänds hoppet igen. Resultatet? Nya prioriteringar, omprövning av gamla sanningar om vad som måste göras och hur det skall göras, ett förändrat lednings- och medarbetarklimat, för att nämna något. Tillsammans leder dessa förändringar organisationen till en ny, frisk utgångspunkt för det fortsatta arbetet. Det goda arbetslivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar