Varje gång vi rynkar på näsan och byter samtalsämne när mjuka värden dyker upp i diskussionen gör vi oss själva, våra företag och vår personal en otjänst. Det visar både verkligheten och ett ökande antal studier.
SATT OCH PRATADE med en erfaren VD i medelåldern. Vi jämförde erfarenheter, våra respektive bakgrunder och upplevelser. Han berättade att han efter många års slit med att bygga upp en internationell koncern sadlade om till att arbeta med coachning och andra tjänster gentemot den värld som han själv hade jobbat i. Att han ville jobba med lite mera mjuka värden.
– Eller … det kanske är fel ord … jag menar …, sa han sedan.
I det ögonblicket insåg jag hur hårt indoktrinerade vi är. Mjuka värden ger idag rysningar längs ryggraden hos många ledare som minns ett 70-tal där otydlighet och kollektivt beslutande ibland nästan blev idealet. Men det var då, och nu är nu.
Om mjuka värden är fel ord, vad är det i så fall som är fel? Hårda värden är förstås lättare att förstå och greppa. Omsättning, vinstmarginal, räntabilitet, avkastning – alla är de traditionella ekonomiska mått som kan räknas in i de hårda värdena. Och om det räckte med dessa värden skulle allt vara frid och fröjd, alla organisationer, deras ekonomi, ledare och medarbetare skulle blomstra. Men nu gör dom ju inte det.
Tänk om det är just mjuka värden som vi måste tala om? Tänk om varje gång någon rynkar på näsan åt begreppet är ett perfekt tillfälle att faktiskt inte byta ämne?
Betydelsen av de “mjuka” aspekterna av ledarskapet beskrivs i en ökande mängd studier, bl a den som jag skrev om i Ledarskapets betydelse för personalens hälsa (nov 2009). Det handlar om närvaro, lyssnande och tillit, i kombination med tydlighet, engagemang och riktning – bland annat.
Utan dessa ingredienser i ledarskapet dukar medarbetare under. Engagemanget försvinner. Ledarna själva står inte ut.
Intresserad av Lönande Ledarskap? Besök gärna vår sida på Facebook eller LinkedIn. Genom att “gilla” sidan hjälper du andra att hitta dit också – ifall du tycker att det känns relevant, förstås!