2007-02-08

Vetenskap, kvällstidningar och sanning

DET VAR LÄNGE SEDAN jag köpte Expressen, men idag gjorde jag det.

MOBILEN SKADAR BARNENS HJÄRNOR

stod det på framsidan. Strålskyddsinstitutet SSI hade slagit larm, stod det. Inne i tidningen nämndes FN-organet IARC som de som hade släppt en rapport med slutsatsen att regelbundet mobilanvändande under 10 år ökar cancerrisken med 39%.

På SSIs webbplats nämns inte den undersökningen, men däremot en från WHO som anger att mobilanvändning eventuellt kan leda till ökad cancerrisk. I tidningen intervjuas en namngiven SSI-anställd mobilexpert som klargör att framförallt barn bör avstå från att ringa utan handsfree.

I slutet av nittiotalet var de flesta vetenskapsmän överens om att mobiltelefoni var ofarligt. Så tolkade åtminstone mobilbranschen och dess alldeles egen ombudsman forskarnas konstaterande att de vid den tidpunkten inte kunde fastställa något samband mellan mobilanvändning och tumörbildning.

Forskarna sade alltså inte att mobiler är ofarliga, utan kunde helt enkelt inte konstatera något samband mellan mobiler och tumörer.

Nu är slutsatserna annorlunda än då. Och nu är det kvällspressen som övertolkar åt andra hållet. Kanske. Faktum kvarstår att forskarnas budskap har svängt. Nu ser de sambanden, och nu varnar de för riskerna.

När forskare drar slutsatser handlar det om vad de hittills lyckats hitta. Omvärlden tolkar ofta detta som ett aktivt ställningstagande, till exempel i fallet mobilstrålning. "Sanningen" blir att mobiler är ofarliga. Samma sak gällde en gång i tiden DDT, hormoslyr och andra gifter.

Men forskarna påstod nog aldrig att det var ofarligt (misstänker jag). Omvärlden valde däremot att tolka avsaknaden av bevis som att det var ofarligt. Och därmed gör vi sanning av ofullständigheter. Låt oss hjälpas åt att påminna varandra om detta nästa gång vi hör en varning - brist på bevis behöver inte betyda ofarligt!

2007-01-02

Jag har bestämt mig

Jag har bestämt mig. Jag kan inte längre blunda för sambandet mellan min livsstil och de klimatförändringar som snabbt blir allt tydligare. Jag inser att det handlar om nu, inte sedan, och det handlar om mig, dig, oss alla. Nu.

DET ALLRA SISTA numret av Smålandsposten år 2006 ger en närmast övertydlig ögonblicksbild av gapet mellan var vi, det teknikberoende välfärdssamhället, står i vår ekologiska medvetenhet och den faktiska utveckling som just nu utspelar sig över hela vår planet. Det är gapet mellan en modern konsuments livsstil och jordens faktiska förmåga att stödja denna livsstil. Gapet mellan det energibehov vi har utvecklat och vår förmåga att producera denna energi på ett uthålligt och miljöneutralt sätt. Gapet mellan vår vilja att förstå och det som faktiskt inte går att blunda för längre. Gapet mellan vår beredskap att förändra vårt levnadssätt och förutsättningarna för att - kanske - kunna vända en utveckling som i grunden hotar livsbetingelserna för våra egna barn och deras efterkommande.

PÅ ÅRETS SISTA ledarsida frågar Maria Eriksson när lågpriselen kommer. Hon för ett resonemang om bristande konkurrens och att elproduktionen måste öka nu när el är en minst lika viktig basvara som mjölk. De ökande behoven täcks inte av fler vindkraftverk, skriver Eriksson. Vad vi behöver istället berättar hon däremot inte.

UNDER RUBRIKEN KLIMATET I FOKUS publiceras i samma nummer en TT-artikel som påtalar de ökande tecknen på allvarliga klimatförändringar som leder till omfattande översvämningar, kraftiga stormar och höjda havsnivåer. SMHI redovisar att det svenska vädret har blivit en hel grad varmare på bara femton år. I Al Gores film En obekväm sanning, som också nämns i artikeln, berättar den förre amerikanske vicepresidenten att de tio varmaste åren som någonsin registrerats har inträffat under de senaste femton åren. Han presenterar också fotomaterial från olika håll på vårt klot som visar hur glaciärer, sjöar och frusna vattenområden i det närmaste helt smält respektive torkat ut på bara några få årtionden. Gore redovisar i sin film också de vetenskapligt underbyggda sambanden mellan utsläpp av koldioxid och en hastigt accelererande uppvärmning av jordens klimat.

DEN VARMASTE DECEMBER någonsin handlar en artikel om ytterligare några sidor in i tidningen, med hela tio grader högre temperatur än normalt i Västerbotten. Detta är den högsta notering sedan mätningarna startade i Sverige år 1756.

ISLOSSNING UTANFÖR KANADA läser jag om redan på nästa uppslag. Polarforskare har upptäckt att ett enormt istäcke har lossnat från Ellsmere Island i Norra ishavet. Dess storlek är 64 kvadratkilometer och isen är närmare 3000 år gammal. Polarforskare talar om en klimatologisk tröskel och menar att det är det allt varmare klimatet som bidrar till att dessa uråldriga isar nu smälter. Av de återstående fem istäckena i den kanadensiska delen av Arktis återstår idag endast tio procent jämfört med för 100 år sedan. Luke Copland som är chef för det globala isforskningslaboratoriet vid universitetet i Ottawa avslutar med att berätta att för bara tio år sedan trodde forskarna att effekterna av den globala uppvärmningen skulle komma gradvis. Så blev det alltså inte.

OCH PÅ NYÅRSDAGEN sveper en ny storm med orkanvarning över södra Sverige. I Kronobergs står som mest 18 000 hushåll utan ström. Vädret håller på att bli våldsammare.

NU HAR JAG bestämt mig för att dra mitt strå till stacken. Och jag tror inte att jag behöver bli trädkramare, gå med i Greenpeace eller köpa näbbstövlar och Fjällrävenjacka. Det är inte där det sitter, utan i att bli en medveten energikonsument, en som stänger av skrivare, dator, TV och annat när jag inte använder dem. En som inte tar bilen bara för att det är bekvämt utan för att det behövs. En som väljer tåget framför flyget när det är möjligt.

JAG ÄR MEDVETEN om att jag inte åstadkommer speciellt mycket på egen hand, men det är ju så med energiförbrukning och andra miljöfrågor som vi alla är en del av, att det är när vi alla gör vår egen lilla del som det till slut märks.

Gott nytt 2007!

Lars Hornborg.