IGÅR VAR JAG i Mundekulla och medverkade i deras ledarskapsforum på temat medvetet ledarskap. En på alla sätt inspirerande dag. Ända tills jag slog på mobiltelefonen på väg därifrån. Drygt 100 mejl under drygt 8 timmar förtog genast lite av det goda humöret. Det skulle uppenbarligen gå åt en del tid till att rensa i inkorgen den kvällen. Och det gjorde det också.
I morse kl 8 låg 43 nya mejl och väntade. Ilskan började växa i mig. Tar det aldrig slut? Så jag bestämde mig för att se över vad det egentligen är som väller in.
Nyhetsbrev från IDG. Nyhetsbrev från Telenor. Utskick från min mobilleverantör. Nyhetsbrev från en firma som säljer trädgårdsmöbler. Nyhetsbrev, utskick …
Bra! Här finns massor att rensa, tänkte jag, och istället för att slänga mejlen som jag brukar göra, öppnade jag dem nu och klickade på länken för avprenumeration. Det vill säga – hm, det där kan ju vara bra att hålla koll på. Och där finns ju intressanta notiser ibland. Och detta behöver jag ha koll på för att hålla mig uppdaterad.
Det blev inte särskilt mycket avprenumererande. Ilskan växte.
Och till slut fattade jag vad ilskan kom sig av. Jag har under en tid märkt allt tydligare att jag använder helt olika delar av hjärnan och medvetandet när jag arbetar med ledarskapsutveckling och workshops jämfört med när jag sitter i teknikdiskussioner och annat “fyrkantigt”. Att växla mellan dem är en omställning som ofta känns jobbig. Det som nu slog mig var att större delen av dessa mejl handlade om teknik. Och att jag ju faktiskt inte jobbar med teknik längre, men ändå har valt att hålla koll så gott jag kunnat – för säkerhets skull. Och att det nog inte håller att fortsätta så längre. Dags att släppa den gamla föreställningen om kunskap som trygghetsfaktor, med andra ord!
Så – nu har jag gjort slut med mitt gamla förhållande till tekniken. Från och med nu väljer jag att inte hålla mig informerad mer än nödvändigt om den senaste IT-utvecklingen – det jag behöver veta kommer jag ändå att få reda på. Jag väljer nu bort alla nyhetsbrev som handlar om teknik (alla andra också, för den delen) och väljer därmed ökad okunskap inom detta område som tidigare var en central del av min yrkesidentitet.
Det som blir kvar är mera utrymme för det jag brinner för idag – ledarskap, förändring och mänsklig utveckling.
Undrar hur många mejl som möter mig imorgon bitti …
5 kommentarer:
Du och jag har ju lite olika arbetssituationer och uppgifter fö den delen också. Och det jag ska säga nu har du säkert redan tänkt på/testat.
Jag har en jobbmail där jag till 99,9 % endast hanterar jobbmail. Vidare har jag en privat mailadress där jag nästan bara hanterar mail från vänner och bekanta. Till slut har jag en privat mailadress där jag får in nyhetsbrev och annat slask . På så vis prioriterar mailadresserna sig själva. Det fungerar ganska bra faktiskt.
Men grattis Lasse till att du gjort ett vägval.
Tror inte heller att du kommer att känna ilska över mejl som handlar om ledarskap, förändring och mänsklig utveckling, även om de blir många :).
Marie
Det ligger mycket i det du säger, Marie. Och mejlen är inte ett ilskeämne längre. Det gjorde susen, dagsvolymen minskad med ca 80%.
Bra inlägg!
Jag känner exakt igen din situation. Det blir som en honungsfälla. Nyfikenheten lockar oss till att läsa och ångesten kommer från att vi aldrig hinner ta till oss all information.Å ena sidan blir man irriterad och stressad över all information som vräker in. Samtidigt vill man inte helt avregistrera sig "Det kan ju dyka upp något riktigt intressant".
Jag har gjort precis som du, fast med undantaget av Apples produkter. Visst är det teknik det med, men det är framförallt livsstil och kultur snarare när man läser om hur Ipad kommer allt närmare en lansering i Sverige ;).
Ett tips som jag lever efter för att begränsa informationsinkontinensen det är att bara läsa mail under speciella tider på dagen. Jag sätter undan 1 timme på förmiddagen och en på eftermiddagen då jag har outlook igång. Resten av tiden så lägger jag inboxen i offlineläge. Det har funkat väldigt bra för mig. Framförallt så är det nog ställtiden som är problemet.
Skicka en kommentar