Vetenskap, kvällstidningar och sanning

DET VAR LÄNGE SEDAN jag köpte Expressen, men idag gjorde jag det.

MOBILEN SKADAR BARNENS HJÄRNOR

stod det på framsidan. Strålskyddsinstitutet SSI hade slagit larm, stod det. Inne i tidningen nämndes FN-organet IARC som de som hade släppt en rapport med slutsatsen att regelbundet mobilanvändande under 10 år ökar cancerrisken med 39%.

På SSIs webbplats nämns inte den undersökningen, men däremot en från WHO som anger att mobilanvändning eventuellt kan leda till ökad cancerrisk. I tidningen intervjuas en namngiven SSI-anställd mobilexpert som klargör att framförallt barn bör avstå från att ringa utan handsfree.

I slutet av nittiotalet var de flesta vetenskapsmän överens om att mobiltelefoni var ofarligt. Så tolkade åtminstone mobilbranschen och dess alldeles egen ombudsman forskarnas konstaterande att de vid den tidpunkten inte kunde fastställa något samband mellan mobilanvändning och tumörbildning.

Forskarna sade alltså inte att mobiler är ofarliga, utan kunde helt enkelt inte konstatera något samband mellan mobiler och tumörer.

Nu är slutsatserna annorlunda än då. Och nu är det kvällspressen som övertolkar åt andra hållet. Kanske. Faktum kvarstår att forskarnas budskap har svängt. Nu ser de sambanden, och nu varnar de för riskerna.

När forskare drar slutsatser handlar det om vad de hittills lyckats hitta. Omvärlden tolkar ofta detta som ett aktivt ställningstagande, till exempel i fallet mobilstrålning. "Sanningen" blir att mobiler är ofarliga. Samma sak gällde en gång i tiden DDT, hormoslyr och andra gifter.

Men forskarna påstod nog aldrig att det var ofarligt (misstänker jag). Omvärlden valde däremot att tolka avsaknaden av bevis som att det var ofarligt. Och därmed gör vi sanning av ofullständigheter. Låt oss hjälpas åt att påminna varandra om detta nästa gång vi hör en varning - brist på bevis behöver inte betyda ofarligt!