2008-12-16

Manliga måttstockar

Enögdhet och manliga måttstockar är det stora jämställdhetsproblemet i Sverige. Lars Einar Engströms karriärråd till kvinnor – att klä sig och bete sig som män – är ett oacceptabelt uttryck för uppgivenhet och acceptans. Medvetenhet, respekt och uppskattning för både det manliga och det kvinnliga är vad som behövs.

DET ÄR SOM DET ÄR. Samhället fungerar på männens villkor och det är bara att gilla läget. På med byxorna, kvinnor, stäng av allt "kvinnligt", lär er att bete er som män, så ska det nog gå bra. Dessa råd ger den självbekände sexisten Lars Einar Engström när han intervjuas i Smålandsposten i september 2008.

Precis denna syn menar jag är det stora jämställdhetsproblem vi dras med i Sverige. Vi är i många avseenden rättsligt och ekonomiskt världsledande ur jämställdhetsperspektiv, men när det gäller attityder - både mäns och kvinnors - släpar vi rejält. Fortfarande idag mäter vi allt med mäns måttstockar. Manliga strukturer och intressen värderas högre än kvinnors. Manligt ledarskap betraktas som norm. En kvinna som klär sig, tänker och lever som o-man räknas inte. Tro sjutton att så många kvinnor mår dåligt! Och jag menar att lösningen inte är att uppmana kvinnor att i ännu högre utsträckning maskulinisera sig, utan att synliggöra enögdheten både hos kvinnor och män.

När min dotter skulle få sin "sluta använda napp"-present för dussintalet år sedan gick vi till leksaksaffären. Hon styrde direkt till den rosa avdelningen. Jag - som man - var precis på väg att fånga upp henne och styra över henne till mera "konstruktiva" saker som lego och annat ingenjörsinfluerat, men tack och lov kom jag på mig själv i tid. Att redan där tala om för henne att det som appellerade till henne inte var värt lika mycket som det grabbiga, det hade varit att då och där diskvalificera hennes eget omdöme, intressen och prioriteringar - en "läxa" för livet.

För säkerhets skull vill jag klarlägga att jag inte därmed ivrar för att kvinnor skall tillbaka till spisen. Jag betraktar mig själv som feminist och har arbetat i ett jämställdhetsprojekt inom IT-sektorn under ett par år.

Det var där mina insikter om enögdheten uppkom, genom många samtal med kvinnor som upplevde att de inte fick vara kvinnor utan måste uppträda på mäns vis för att räknas.

Jag håller inte med Engström i hans rekommendationer. Det leder ingen vart. Istället måste vi - både män och kvinnor - tala klartext om mäns och kvinnors olika prioriteringar, intressen, ledarstilar med mera. Och vi måste också tala klartext om att både kvinnor och män premierar det typiskt manliga, utgår från att mannen i rummet är överordnad den kvinnliga kollegan, och så vidare.

Kläder kan förstås ha betydelse, men bara om de stämmer med beteendet. En kvinna i "söta" kläder som dessutom ber om ursäkt för sin existens kommer förstås aldrig att få utrymme i ledningsfrågor, men det får inte undflyende män heller.

En stark kvinna som vågar lita på sig själv, sin kompetens och sin magkänsla kan vara klädd precis som hon vill - hon kommer ändå att få all den respekt hon förtjänar.

3 kommentarer:

A.P.SE sa...

Tyvärr har du och många andra som talar om detta med jämställdhet fel.

Fel därför att det är tyckande och inte vetenskap.

En sorts new age för företag.

Och Ingemar Gens är gurun...

Lars Hornborg sa...

Intressant åsikt. Genusvetenskapen arbetar med forskning och drar slutsatser som ibland kan betraktas som fakta, ibland som just slutsatser. Mina slutsatser, åsikter och ställningstaganden bygger på mina egna erfarenheter. Och åsikter kan som bekant varken klassas som fel eller rätt utom i totalitära stater.

Anneli V. sa...

Du skulle inte vilja utveckla ditt resonemang lite A.P.SE? Ingemar Gens i alla ära, han har väl poänger, men att exempelvis hävda att unga killar är förlorarna i dagens könsdebatt kan ju vara en sak, men jämställdhetsdebatten i sig är ju en helt annan fråga. Poängen är att vi måste synliggöra alla grupper i samhället.

Att de "kvinnliga" egenskaperna skulle värderas högre än de "manliga" kanske tar unga tjejer ett steg på vägen; de klarar skolgången bättre till exempel. Fler tjejer tar examen från universitet och högskolor, men sen då? Sen tar det tyvärr stopp; det finns få kvinnliga docenter och professorer, få kvinnliga chefer och företagsledare.

Och att tycka att viss forskning är tyckande och inte vetenskap tyder på ett strikt naturvetenskapligt perspektiv...