Så här ser jag det, utifrån mina egna upplevelser: Ledarskap går inte att lära ut, och går heller inte att lära sig. Ledarskap handlar främst om personliga egenskaper, självkännedom, förmågor – och väldigt lite om kunskap.
Under mina första femton år som företagare och ledare fick jag ofta ont i magen när jag skulle bestämma något eller ge besked som inte var så roliga. Det gjorde mig till en otydlig ledare som ofta hade svårt att fatta beslut, ge klara besked, entusiasmera, driva, leda. Sådant drabbar förstås hela verksamheten när man äger företaget, så det handlade inte bara om min välmåga, utan även om företagets.
Till sist kom jag fram till att det nog är bättre att slippa ha anställda. Så jag lämnade mitt gamla företag och startade om, solo denna gång.
De senaste åren har jag haft gott om möjligheter att utforska mitt eget ledarskap. Jag har utbildat mig till samtalsterapeut och dessutom gått ledarskapsutvecklingsprogrammet Visionary Leadership Programme för coachar och workshopledare. Fantastiskt bra!
Jag fick möjlighet att upptäcka både det jag trodde att jag inte kunde och mina omedvetna fällor som höll mig tillbaka under så många år. Vid sidan om styrka, glädje och nya förmågor hittade jag osäkerhet, rädslor, ängslighet. Fällorna har jag nu till stor del släppt, och det som finns kvar är jag medveten om – jag ser mitt eget spel, så att säga. Och jag inser att de flesta av oss bär på detta, helt i onödan.
Är jag lyckligare nu än innan? Japp, absolut.
Bättre ledare? Det vill jag tro. Jag får inte ont i magen längre, trivs med tydlighet, älskar att driva, tillåter mig själv att misslyckas utan att vara misslyckad. Hyr ut mig själv som ledare. Jag gillar att leda numera, helt enkelt.
Bättre affärsman? Jo, faktiskt. Bokslutet talar sitt tydliga språk.
Tips: Den 6-7 juni är det europapremiär för workshopen Dynamiskt Ledarskap i Stockholm. Hör av dig till mig på lars@hornborg.se ifall du vill veta mera eller få rabatterad deltagaravgift, eller besök www.hornborg.se/medvetetledarskap/ för att läsa mera.
/Lasse.
2 kommentarer:
Hej Lars!
Intressant inlägg. Så om jag tolkar dig rätt här, så menar du att det inte är det man inte vet som hindrar en att bli en bättre ledare, utan istället det som man "vet"?
Om vi med vet då menar olika föreställningar om saker och ting i sitt ledande som man lagt sig till mig och som leder till känslor av otillräcklighet, osäkerhet och tvivel.
Då skulle ledarutveckling snarare handla om att släppa taget om saker än att införskaffa nya saker...
Har jag tolkat ditt (återigen intresseanta) resonemang korrekt?
Både och, Markus. Min erfarenhet är att det alltid finns en massa att upptäcka och göra sig av med i form av omedvetna beteenden eller ryggmärgsreaktioner, alltså sådant som man inte "vet". Det är där upptäckandet kommer in. Och så bär vi på diverse "sanningar" som inte nödvändigtvis är omedvetna, men som kanske visar sig helt onödiga när man börjar titta närmare på dem - för att de är ärvda, inlärda, eller konstruerade, utan någon som helst egentlig nödvändighet.
Ja, ledarskapsutveckling handlar för mig i grunden om att utforska gapet mellan den ledare jag skulle vilja vara och den ledare jag är - att upptäcka och släppa taget om de hinder som detta gap består av. Utan den kärnan av personlig utveckling blir ledarskapet ett inlärt beteende, inte en personlig egenskap.
Och så finns det förstås en massa praktiska aspekter av själva utövandet, som t ex att prata inför grupper, formulera sig tydligt, vara uppmärksam på kroppsspråk m m. Det kan man utbilda sig i.
Skicka en kommentar