De 4 frågorna

"Det går inte!"

När du kommer på dig själv med att inte tro på det du håller på med, med att tro att du inte fixar det, ta då tillfället att titta närmare på dina egna tankar. Byron Katies 4 frågor kan vara avgörande för nästa steg:

1. Är det sant?
2. Kan du vara absolut säker på att det är sant?
3. Hur reagerar du när du tror på den tanken?
4. Vem vore du utan den tanken?

__________

"Det går inte!"

Är det sant?

"Tror du att jag ljuger?"

Nej, jag menar - kan du vara absolut säker på att det är sant att det inte går?

"Njae, säker kan jag förstås inte vara, men min erfarenhet säger mig att eftersom det aldrig har gått förut lär det inte gå bättre denna gång!"

Ok, tack. Och hur reagerar du när du tror på den tanken?

"Vaddå reagerar?"

Jo, jag menar - hur känns det inuti dig när du tänker att det inte går?

"... Det känns jobbigt, motigt, lite hopplöst. Jag blir trött av allt som jag förväntas åstadkomma fast jag vet att det inte går. Prioriterar annat, gör jag nog. Känns inte speciellt motiverande att lägga energi på fel grejer."

Det förstår jag. Så - vem vore du utan den tanken? Hur skulle det vara om den tanken inte fanns?

"Om jag inte trodde att det inte går? Hehe! Jo, det skulle förstås kännas betydligt enklare då, för då skulle jag jobba med något som jag tror på. Som det är nu känns det som att jag lägger en massa krut på meningslösheter, eftersom det ändå inte kommer att lyckas."

Bra. Så utan den tanken är allting lättare. Nu vill jag att du vänder på den där tanken om att det inte går. Hur låter det då?

"Hm. Om jag vänder på att det inte går blir det väl att det går?"

Just det. Så låt oss leka lite med den tanken - tanken att det går, att denna gång kan det gå fast det aldrig har gått förut. Är du med?

"Ja. Jo. Ok."

Bra. Kan du ge mig tre orsaker till att det kommer att gå den här gången? Alltså något i stil med "Det går bra den här gången därför att..."

"Det går bra den här gången därför att... vi är medvetna om hur lätt det kan gå fel!"

Bra! Fler orsaker till att det kommer att gå bra?

"Det går bra den här gången för att... egentligen vill vi alla att det ska gå bra... så om vi bestämmer oss för att lyckas finns det ingen anledning att det inte skulle gå bra!"

Lysande! Så du märker att framgången hänger - åtminstone delvis - på att ni tillåter det att gå bra?

"Jo, så kan det nog vara. Och dessutom har vi lärt oss en massa. Förra gången vi misslyckades la vi faktiskt tid på en utvärdering och konstaterade några ganska grundläggande missar. Så oddsen är nog betydligt bättre denna gång. Hm."

Det kan jag tänka mig. Erfarenhet ger insikter och insikter hjälper oss att styra rätt. Så när du nu tänker tanken "Det går inte!", hur känns den tanken nu? Hur reagerar du nu när du tänker den tanken?

"Märkligt, va? Jag märker att jag reagerar mot den. Det är som att jag vill säga att så är det inte alls! Ha!"

Den första länken

EN ALLDELES VANLIG DAG. Massor att göra och det mesta ingår i processer med flera andra människor inblandade. När A har gjort sitt kan jag göra mitt och sedan skicka vidare till C. Så när A inte har gjort sitt kan inte jag göra mitt och då kan inte C göra sitt och då blir C sur på mig för att hon måste jaga mig och så måste jag jaga A som inte har gjort det han skulle ha gjort.

Jag lägger en hel del tid på att jaga fram de beslut, den information, de underlag som överenskommits men inte levererats. Det innebär att jag lägger väsentligt mindre tid än jag borde på att faktiskt åstadkomma något. Så är det då fel på dem jag jagar? Nej, lika lite som det är fel på mig trots att de som väntar på min leverans jagar mig i samma omfattning. Katten på råttan, råttan på repet...

Tänk om vi kunde hitta den där första personen som utgör det där första steget som hindrar alla oss andra från att åstadkomma det vi lovat? Tänk om vi kunde få den personen att leverera i tid?

Tänk om - tänk om den personen är var och en av oss vid något tillfälle?

Tänk om jag och de jag jobbar med allihop kunde inse att "jag gör det sedan" får så mycket större konsekvenser än att bara bygga på den egna högen? Att det drabbar hela kedjan, så att till slut oändligt många människor ägnar väsentlig tid åt att jaga oändligt många andra människor.

En alldeles vanlig dag skulle kanske kunna bli annorlunda.

IT-branschen: Ruggigt! Bedrövligt! Uruselt!

Jag skäms för den bransch som jag på olika sätt verkat i under 25 år. Det har inte hänt speciellt mycket i form av mognad sedan 80-talet.

NÄR JAG STARTADE mitt första företag 1983 - ett "dataföretag", som det hette på den tiden - var det allmänt känt att denna unga och omogna bransch drogs med barnsjukdomar som bristande professionalism, prylfixering, teknikfokus, avsaknad av långsiktighet, dålig affärsmässighet, usel dokumentation, socialt underutvecklade specialister... mm, listan skulle kunna fortsätta. Och vi brottades med att komma till rätta med alla bekymren, medvetna om att vi levde och verkade i en "ung" bransch.

Nu är det 25 år senare, och vad har hänt?

Jag har de senaste åren haft uppdrag där jag suttit på andra sidan bordet, som kravställare och beställare av IT-företags produkter, tjänster och lösningar. Det har inte varit, och är fortfarande inte, en munter upplevelse. Jag möter

• "konsulter" som labbar tills det verkar fungera och sedan går hem


• dokumentation som är närmast skrattretande i sin brist på reellt innehåll


• SLA-brott som förklaras med "jag hade för mycket att göra"


• säljare som inte har en aning om vad dom säljer


• logistikrutiner som är så dåliga att felleveranser inträffar utan att någon hade en aning om det, och där leverantören ber kunden att reda ut vad det var som egentligen levererades


• leverantörer som debiterar konsulttid för att hantera felanmälan på systemlösningar som kraschar direkt efter leverans

Även denna lista skulle kunna fortsätta.

Visst, tekniken har utvecklats, och utvecklingsverktygen likaså, men inte mentaliteten, inte kundförståelsen, inte nyttotänkandet. Där trängs flosklerna på bullshit bingo-kartan. "Kunden i centrum", "effektivisering", "sänkt ROI" och så vidare, och så vidare.

Eftersom många accepterar att det är så här, och väljer att vara "förstående", lär sig leverantörerna att det går att komma undan med en undermålig leverans. Jag som lever i bägge världarna ser bägge sidorna av detta, ser det skadliga i att inte kräva ansvar och professionalism.

Vid dagens slut handlar det om att vi får de leverantörer vi förtjänar.

Jag hoppas att vi blir allt fler som säger ifrån. Vi gör både oss själva och branschen en otjänst genom att tillåta deras brister.