Fadern, Modern och Geniet

Har du tänkt på hur olika ledarskapet kan se ut hos olika människor? En del ledare ger oss trygghet, tydlighet och riktning genom sin styrka, klarspråkighet och sitt faderliga beskyddande. Andra ledare hjälper oss att känna oss sedda och uppskattade genom en kärleksfull lyhördhet och omsorg om våra behov. Och så de geniala ledarna – de vars glänsande intellekt, logik och kreativitet lyfter oss och vår verksamhet till ständigt nya höjder.

De 3 aspekterna

Jag känner många ledare i alla tre kategorierna, och för mig sammanfaller de tydligt med de tre aspekterna av att vara människa – kroppen, hjärtat och huvudet.

• De av oss som så att säga lever i kroppen upplever tillvaron som en fysisk utmaning. Vi lär oss tidigt att vår roll är att försvara, att bära, att lyfta, att skydda – och vi är beredda att gå långt för att undvika fysisk smärta eller att kontrolleras av andra.
• För den som lever i sitt hjärta handlar tillvaron om relationer, att få känna sig uppskattad och att få ge uppskattning, ta hand om, visa omsorg. Vi har svårt att leva i en likgiltig omgivning och anstränger oss för att skapa goda och uppskattande relationer.
• Geniet lever i sitt huvud. Tryggheten ligger i kunskapen, i intellektets förmåga att analysera, dra slutsatser, förstå. Lycka är att kunna, och utan sin tankeförmåga finns bara olycka. För en del genier väcker det okända nyfikenhet och lust, för andra väcker det fasa.

Säkert känner du igen dessa beskrivningar hos ledare som du har upplevt eller hört talas om. Göran Persson, Moder Theresa, Bill Gates, Ingvar Kamprad, John F Kennedy, Margaret Thatcher – alla är de exempel på ledare som är mer eller mindre ankrade i kropp, hjärta eller huvud.

Hur är cheferna och ledarna i din närhet? Varifrån leder de – kroppen, hjärtat eller huvudet?

Hur leder du själv? Vad känner du mest igen dig själv i – kroppen, hjärtat eller huvudet?

Ledarskap i motgång

Vad händer med de olika ledarstilarna när ledaren av någon anledning inte känner sig trygg? Märk hur den fysiske, skyddande ledarstilen övergår i ett kontrollerande, dominerande, nedtryckande ledarskap. Hur det omhuldande ledarskapet blir till självutplånande och oförmåga att driva, att föra framåt, så att organisationen till slut blir ett djur utan huvud. Hur det geniala förvandlas till analys och misstänksamhet.

Så vad avgör om ledaren kan leda ifrån otrygghet eller trygghet? Det beror på var ledaren mest hör hemma:

• För den som leder från kroppen är utgångspunkten fysisk trygghet och att yttre hot går att hantera. När tryggheten hotas eller omgivningen trycker på för hårt riskerar dessa ledare att bli allt mer kontrollerande och dominerande.
• För den som leder från hjärtat handlar det om det sociala sammanhanget, uppskattningen, att ha ett värde. När medarbetare eller chefer inte visar denna uppskattning blir det tufft, och ledarstilen går lätt över i ett ständigt sökande efter bekräftelse.
• De som leder från huvudet är trygga när de har koll på läget, med betoning på kunskapen om läget och om allt som berör organisationen. När denna koll hotas, antingen genom att andra tycks veta bättre, eller att det vi trodde vi visste inte stämde, eller att vi ställs inför tidigare okända utmaningar där kunskap saknas, då övergår genialiteten ofta i analyserande, teoretiserande, misstänksamhet och beslutsförlamning.

Förståelse

Genom att vara medveten om både de friska och de otrygga uttrycken för de olika ledarskapstyperna får vi bättre förutsättningar att stötta och utveckla ett gott ledarskap och friskare organisationer. Detta är min övertygelse och min egen erfarenhet. Det är därför också en av kärnutgångspunkterna i mitt arbete med coachning, förändring och ledarskapsutveckling.

Ledarskapets betydelse för personalens hälsa

Ett friskt ledarskap ger inte bara goda effekter i form av entusiasm, engagemang och glädje, det har också en direkt kort- och långtidspåverkan på medarbetarnas hälsa.
I början av november 2009 publicerade Karolinska Institutet en doktorsavhandling (The Impact of Managerial Leadership on Stress and Health Among Employees) om ledarskapets betydelse för medarbetarnas hälsa. Sammanlagt 20 000 människors hälsa, och sambandet mellan ohälsa och dåligt ledarskap, har sammanställts och kartlagts av Anna Nyberg.
I pressmeddelandet 2009-11-02 står följande:

Upplevt dåligt ledarskap ökar inte bara sjukfrånvaron på jobbet utan även risken för dålig hälsa bland medarbetarna senare i livet. Ju längre tid man haft en "sämre" chef, desto större blir risken att exempelvis drabbas av hjärtinfarkt inom en tioårsperiod.

“Dåligt” ledarskap finns representerat i flera tappningar i avhandlingen – dels det obefintliga eller otydliga ledarskapet, dels det hårdföra aggressiva ledarskapet. Störst skada lider enligt Nyberg de som under en längre tid haft en chef av det senare slaget över sig. För en av de undersökta grupperna visade detta sig i 25% högre risk för hjärtinfarkt under en tioårsperiod – även efter avslutad anställning.
Ett gott och friskt ledarskap handlar om personliga egenskaper och förmågor. Enbart utbildning räcker inte för att bli en god och hälsofrämjande ledare.
Det personliga ledarskapet, och att göra sig av med det som står i vägen för att att kunna leda fritt och i glädje, med tillit, uppmuntran och inspiration i fokus, är en grundförutsättning för att kunna främja hälsan hos både organisationen och dess medarbetare!
Vägen till det goda, hälsobefrämjande ledarskapet börjar med ditt beslut att utveckla ditt eget ledarskap.

Vaddå dynamiskt visionärt ledarskap?

DYNAMISKT, VISIONÄRT, MEDVETET LEDARSKAP. Floskler? Stora ord! Betyder inget? Inget för mig? Låter typiskt amerikanskt! Hm, flummigt… fattar inte?!?

Stanna upp ett ögonblick . Släpp tankesnurran en stund och bara låt ditt fokus vara just här, på den här platsen, i det här ögonblicket. Och medan du läser orden igen, lägg märke till hur magen, huvudet eller någon annan del av dig reagerar när du läser dem – DYNAMISKT, VISIONÄRT, MEDVETET LEDARSKAP.

Vad var det för känsla? Irritation? Frustration? Otillräcklighet? Otålighet? Rädsla? Längtan?

Vilka ledare ser du upp till? Och vad är det hos dem som gör att du ser upp till dem? Är det att de är lagom drivande, inte för djärva, att de är förutsägbara, försiktiga? Eller är det att de är tydliga, vågar stå för sin sak, kan ta plats när det behövs och kliva tillbaka när det inte behövs, att de har visioner och förmåga att förmedla dem? Kanske rentav karismatiska och beundransvärda? 

Och ifall du inte redan är allt det där – vad är det som säger att du skall behöva avstå från att vara en sådan ledare?

Vad är det som gör att en del av dig skulle vilja vara en sådan där dynamisk, visionär, medveten ledare som du ser upp till, medan en annan del drar sig undan och formulerar tusen ursäkter och orsaker för att slippa gå i clinch med din egna hinder för att nå ända dit du själv faktiskt vill?

Handen på hjärtat, är det inte dags att sluta göra dig själv liten? Du gör ju alla en otjänst, både dig själv, din familj, dina kollegor, dina chefer, dina kunder, dina vänner – alla.

Visionary Leadership Intensive, 23-24/11, Villa Gransholm, Gemla (Växjö).

För-mycket-att-göra-kulturen

SEDAN JAG BÖRJADE TRÄNA på att leva Sofia (som för övrigt börjar ge lite resultat!) har jag lagt märke till ett fenomen som jag inte riktigt varit medveten om på samma sätt tidigare – ett beteende som jag kallar för För-mycket-att-göra-kulturen . 

Kännetecknande för För-mycket-att-göra-människor är att de ständigt har för mycket att göra. De har dessutom ofta ett antal nyckelroller och ansvarar för ett stort antal frågor  som ingen annan kan hantera. De vill inget hellre än att bli avlastade, men avlastning är svår att åstadkomma eftersom de sitter på så mycket kunskap och dessutom uträttar så mycket, så bra.

Det nya för mig är inte För-mycket-att-göra-fenomenet i sig, det har funnits länge och jag har själv periodvis varit i den situationen genom åren.

Det nya för mig är insikten om hur vi som chefer på olika sätt uppmuntrar För-mycket-att-göra-kulturen.

• Genom att tacka för det hårda slitet visar vi övriga medarbetare att det är rätt och bra att vara en För-mycket-att-göra-människa.
  
• Genom att visa extra förståelse och hänsyn mot För-mycket-att-göra-medarbetarna när de allt som oftast inte hinner med, inte hunnit förbereda sig inför möten, inte levererar i tid, när de är taggiga, ofokuserade – genom att acceptera detta visar vi övrig personal att för För-mycket-att-göra-kollegorna gäller särskilda spelregler.
  
• Genom att ge dem högre lön förstärker vi ytterligare signalerna om att För-mycket-att-göra är något att sträva efter.

Är det bra att vi har För-mycket-att-göra-människor i våra organisationer? Vad skulle hända om de kunde avlastas och omvändas till “vanliga” medarbetare?

Svaret är förstås inte svartvitt. Men utan För-mycket-att-göra-medarbetare skulle kanske deadlines hålla bättre? Och möten skulle kanske vara bättre förberedda? Och utrymme för eftertanke skulle kanske ibland leda till bättre beslut? Och vi kanske skulle bli mindre sårbara om vi kunde dra ner nyckelmedarbetarberoendet?

Ställningstagandet ligger hos ledningen – hos dig som är chef eller ledare. Det är du som helt och hållet avgör vilka värderingar som kommuniceras till medarbetarna.

Så om du inte är övertygad om att För-mycket-att-göra-kulturen är bra för företaget kanske det är dags att sluta tacka för insatserna och istället anlägga en bekymrad, ifrågasättande min nästa gång en För-mycket-att-göra-medarbetare berättar om hur mycket hon har att göra!

Att leva Sofia

MIN FANTASTISKA SJUKGYMNAST Sofia lärde mig vid 50 års ålder att jag gick helt fel. Min gångstil handlade om att skicka fram fötterna och sedan använda dem för att dra kroppen framåt, ett steg i taget. Sofia lärde mig att skjuta ifrån med fötterna istället för att släpa mig fram. Silva och jag kallar det för att “gå Sofia”.

Ibland känns mitt liv som när jag gick fel. Kroppen – ja, faktiskt hela jag – hinner inte med, och effekten blir att livet släpar mig framåt.

Semestern är över och den stora världen, den som inte är avgränsad till sommarhuset eller semesterresan, hängmattan, boken, badbryggan – den världen tränger sig på igen. Mycket att komma ikapp, många utmaningar, och MASSOR av roligt att göra. Och just när det är på det viset är det extra viktigt att inte bara låta sig släpas med. Med inspiration från Sofia (insåg detta så sent som i morse vid frukostbordet) är det just i detta ögonblick som jag måste bli medveten om vad det är som förflyttar mig framåt – livets “släpande” eller min egen drivkraft och vilja.

Jag tillhör de lyckligt lottade som inte har drabbats av lågkonjunkturen. Jag har gott om uppdrag, roliga och spännande förfrågningar kommer med jämna mellanrum, och det är sååå lätt att tacka ja eftersom allt är så roligt.

MEN… Det skall hinnas med också. Och jag vill hinna med mig själv också. Och kontrasten blir så tydlig så här en månad efter semestern.

Så tack, Sofia, för att du lärde mig att gå på nytt. Utan dig hade jag inte tänkt de tankar som dök upp i morse. Nu skall jag träna på att leva på nytt – att “leva Sofia”!

Medvetna ledare = framtidens ledare!

Denna helg såg Dynamiskt Ledarskap dagens ljus. Det var världspremiär för denna workshop i Stockholm, och att få leda den var både fantastiskt och omtumlande!

Nästa tillfälle: 23-24/11 [klicka här för information]

När 19 personer från Norge, Finland och Sverige samlas för att utveckla sitt eget ledarskap – när de är där för att faktiskt upptäcka gamla strategier, hitta rötterna till det som håller dem tillbaka från att leda på det sätt de egentligen vill – då kan vad som helst hända. Och mycket hände, för alla. Insikter om hur mycket onödigt brus som tillåtits styra så mycket av vardagen, och hur detta brus har stulit så mycket energi genom åren. Nedmontering av gamla föreställningar om hur och vad en ledare kan/får/måste/inte får vara, och insikt om hur dessa föreställningar med tillhörande strategier går igen i alla delar av tillvaron. En upptäcktsfärd kantad av nya förmågor, styrkor och vägar.

I rummet fanns  både ledare, coachar och terapeuter. Med de nya metoderna och vinklingarna öppnades också nya möjligheter att inse och släppa taget.

Visst är jag partisk, och min övertygelse är att det inte finns särskilt mycket som kan jämföra sig i effektivitet, kraftfullhet och i hållbara resultat.

Som en av ledarna som deltog uttryckte det:

– Jag har ett problem med cheferna i mitt företag. De är inte tillräckligt empatiska. Om vi kunde förändra detta skulle det kunna öka effektiviteten med 10%, och dessutom vässa vår konkurrensförmåga!

Det moderna ledarskapet, det som kan avgöra ditt företags överlevnadsförmåga, handlar inte om strategier. Det handlar om mod, klokhet, tydlighet, känslomässig öppenhet, lyhördhet
och empati.

Medvetna ledare = framtidens ledare!

Dysteknikali?

“Tro det eller ej men precis som att vara dyslektisk eller dyskalkylektisk så kan man vara dysteknisk, och det är ett handikapp, tro mig!”

För några dagar sedan fick jag dessa rader i ett mejl från en god vän som blir allt mer frustrerad i takt med att förväntningarna på hennes IT-kunskaper och –intresse ökar. Både i jobbet och privat kommer inbjudningar till sociala nätverk, Skype och annat. Och ibland är det i praktiken inte frivilligt, upplever hon, utan ett krav.

“Nu tvingas jag att lära mig, i alla fall lite, genom denna jobbgrej, så jag kommer nog att använda detta mer och mer, vad jag än tycker om det.”

Sedan tidigt åttiotal har jag hört människor förklara teknikproblem och –motstånd med att vi befinner oss i en brytningstid, att det handlar om en generationsfråga. Kvinnor 45+ beskrivs ofta som lite mindre kapabla, och att det är ett övergående problem i takt med att de pensioneras och en ny generation tar över.

Nu, 25 år senare, låter det likadant. Så vad är sant? Eftersom det inte gärna kan vara en generationsfråga längre uppstår frågan om det handlar om manligt-kvinnligt. Är det ett generations- och genusproblem, eller vad beror det på att många människor fortfarande har svårt att känna sig bekväma med diverse IT-lösningar? Vem har lärt somliga av oss att teknik och IT går att förstå, gör nytta och är roligt, medan andra har lärt sig att teknik och IT är obegripligt, krångligt och bara blir fel?

Tänk om det är sant att män och kvinnor hanterar teknik på olika sätt, att det som är självklart för henne kan kännas obegripligt för honom och vice versa? Med tanke på att de flesta tekniska lösningar utformas av män blir det i så fall inte så konstigt om fler kvinnor än män upplever krånglet – upplever sig själva som “dystekniska”.

Kan det vara så?

Klarspråk om ledarskap

Så här ser jag det, utifrån mina egna upplevelser: Ledarskap går inte att lära ut, och går heller inte att lära sig. Ledarskap handlar främst om personliga egenskaper, självkännedom, förmågor – och väldigt lite om kunskap.

Under mina första femton år som företagare och ledare fick jag ofta ont i magen när jag skulle bestämma något eller ge besked som inte var så roliga. Det gjorde mig till en otydlig ledare som ofta hade svårt att fatta beslut, ge klara besked, entusiasmera, driva, leda. Sådant drabbar förstås hela verksamheten när man äger företaget, så det handlade inte bara om min välmåga, utan även om företagets.

Till sist kom jag fram till att det nog är bättre att slippa ha anställda. Så jag lämnade mitt gamla företag och startade om, solo denna gång.

De senaste åren har jag haft gott om möjligheter att utforska mitt eget ledarskap. Jag har utbildat mig till samtalsterapeut och dessutom gått ledarskapsutvecklingsprogrammet Visionary Leadership Programme för coachar och workshopledare. Fantastiskt bra!

Jag fick möjlighet att upptäcka både det jag trodde att jag inte kunde och mina omedvetna fällor som höll mig tillbaka under så många år. Vid sidan om styrka, glädje och nya förmågor hittade jag osäkerhet, rädslor, ängslighet. Fällorna har jag nu till stor del släppt, och det som finns kvar är jag medveten om – jag ser mitt eget spel, så att säga. Och jag inser att de flesta av oss bär på detta, helt i onödan.

Är jag lyckligare nu än innan? Japp, absolut.

Bättre ledare? Det vill jag tro. Jag får inte ont i magen längre, trivs med tydlighet, älskar att driva, tillåter mig själv att misslyckas utan att vara misslyckad. Hyr ut mig själv som ledare. Jag gillar att leda numera, helt enkelt.

Bättre affärsman? Jo, faktiskt. Bokslutet talar sitt tydliga språk.

Tips: Den 6-7 juni är det europapremiär för workshopen Dynamiskt Ledarskap i Stockholm. Hör av dig till mig på lars@hornborg.se ifall du vill veta mera eller få rabatterad deltagaravgift, eller besök www.hornborg.se/medvetetledarskap/ för att läsa mera.

/Lasse.

Släpp känslorna loss, det är vår!

Den här gången handlar mitt skrivande om känslor. Om detta är ett område som du ogärna närmar dig ber jag dig att sluta läsa här.

. .. …

Ok, du är kvar, och har alltså medvetet valt att läsa vidare. Några rader längre ner kommer jag att bjuda in dig till att öppna upp för någon händelse i ditt liv som har gjort ont. Syftet är att upptäcka möjligheten att byta strategi, att sluta stänga inne det som gör ont. För när du väl släpper ut det onda blir du också fri från den smärtan.

Så om du vill får du gärna sluta ögonen en kort stund, och för ditt inre minnas tillbaka till en händelse, eller kanske rentav en serie händelser, som har gjort ont i dig. Kanske var det ingen som förstod smärtan, kanske valde du att visa upp ett starkt yttre, medan något krympte eller dog inom dig. Och du kan blunda nu, låta minnet bli tydligt, känna igen smärtan, och sedan öppna ögonen igen för att läsa vidare.

När du strax stänger ögonen igen ber jag dig att inte bara känna igen, utan faktisk känna smärtan på nytt, som om du vore tillbaka där. Inte nödvändigtvis den fulla styrkan, doppa tårna försiktigt räcker. Så blunda igen när du känner att du är redo, känn hur det kändes, kom sedan tillbaka och fortsätt läsa.

Om du nu föreställer dig den där platsen som alltid har betytt trygghet och säkerhet för dig. Minns du den? Och om inget dyker upp kan du kanske föreställa dig en lägereld, eller en skogsglänta, eller en annan plats som du skulle känna dig trygg på. Blunda ett kort ögonblick, låt platsen bli tydlig i ditt medvetande, känn att det här är en trygg plats att vara på, och öppna sedan ögonen igen.

Tänk dig nu att allt är möjligt på denna plats. Möten, samtal, insikter, till och med förlåtelse. Inte nödvändigtvis förlåtelse av händelser, men förlåtelse av människors otillräcklighet och oförmåga att alltid göra det rätta. Och när du nu strax blundar igen ber jag dig att bjuda in och välkomna den person som gjorde så att det gjorde ont i dig. Och passa på nu att säga allt det där som inte blev sagt – för att du inte vågade, kunde eller ville. Tala om hur ont det gjorde, hur arg eller ledsen du blev, hur det kändes för dig. Tala högt eller bara inombords. Och lyssna sedan på svaret. Varsågod, nu är det perfekta ögonblicket att sluta ögonen igen.

Bra jobbat. Och vad mera behöver sägas från dig eller den som du bjudit in? Bara låt ögonen falla igen ännu en gång och lyssna inåt.

Tack. Kan du känna att någon sorts förståelse eller mjuknande håller på att ske mellan er? Om du märker att ännu mera behöver sägas vet du nu hur det går till.

Och när allt har sagts, kan du nu känna hur det har blivit möjligt att förlåta denna människa för att han eller hon inte begrep eller förmådde bättre den gången? Och om du blundar igen, hur skulle det låta om du förlät denna person på ditt alldeles egna sätt? Låt ögonen sluta sig och låt orden komma, utan att du letar efter dem, bara låt dem komma helt av sig själva.

Så, nu när något har lättat i ditt inre, när den gamla smärtan har släppts fri, kanske inte helt men åtminstone delvis, om du nu känner efter hur det skulle kunna kännas en dag framåt i tiden. Om du tänker dig hur det skulle kännas att andas den luften, uppleva din kropp och din tillvaro bara en dag från idag, vad är på något sätt annorlunda då? Blunda, slappna av in i framtiden, känn efter.

Och om du låter denna upplevelse av dig själv föra dig framåt i tiden en hel vecka, hur är det då? Vad tänker du om dig och din omgivning?

Vad händer när allt detta får föra dig framåt en månad från idag? Hur märker du att de gamla mönstren på något sätt har börjat släppa taget om dig? På vilka sätt känner du dig lite friare, lite starkare, lite gladare? Blunda, känn efter, upplev, låt dig själv landa i detta. Vill du sedan fortsätta ännu längre framåt i tiden – ett halvår, ett år, fem år, tio år – är det bara att fortsätta.

Och när du är helt färdig kan du öppna ögonen och bara sitta en stund i denna stillhet innan du återgår till livet runt omkring dig.

Bra jobbat. Det du just har gjort är att uppleva ett litet smakprov på hur Resanmetoden fungerar. Som du märker var det inget dramatiskt eller mystiskt som hände. Bara ett lite försiktigt rensande i något minne som kanske har tillåtits hålla dig tillbaka i livet.

Non-Violent Communication

När du blir angripen beror det på att angriparen har ett ouppfyllt behov. När du angriper någon beror det på att du har ett ouppfyllt behov. Först när både dina och mina behov är uppfyllda blir frivilligt samarbete möjligt.

DETTA ÄR UTGÅNGSPUNKTERNA för Non-Violent Communication (NVC). Första delen har väl många av oss lärt oss eller förstått (“Vad har han för problem, då?”). Andra delen (som slutsats av den första) är kanske lite svårare att smälta.

När du angriper någon, skuldbelägger någon, är det i realiteten dina egna ouppfyllda behov du ger uttryck för.

Tredje delen ställer nog strategierna för att nå våra mål på huvudet för de flesta av oss, både i arbetet, familjen och med vännerna.

Vi var på en helgkurs i NVC för ett tag sedan. Huvudfokus på skillnaden mellan det som hindrar kontakt och samarbete – dömanden, etiketter, anklagelser, krav, tvång – och det som gör det möjligt att samarbeta – att tala ifrån egna upplevelser, utan kritik, och att lyssna inkännande utan att ta åt sig. Och samspelet mellan observationer, känslor, behov, önskemål.

Det sistnämnda – önskemål – är ett lurigt ämne. Om jag säger till dig att skärpa dig, hur gör du för att uppfylla det önskemålet? Om du begär att jag skall höja kvalitén på mitt arbete, hur skall jag förstå hur jag skall göra? När jag säger till mitt barn att “sluta nu!”, hur skall hon göra för att uppfylla det kravet?

Jag har lärt mig att bli medveten om hur lätt det är att uttrycka önskemål som inte går att uppfylla, och jobbar nu på att hitta nya sätt att uttrycka mig, som t ex “Jag vill att du slutar titta på TV och istället kommer och sätter dig vid matbordet”, eller “Jag vill att du höjer kvalitén på ditt arbete genom att…”.

Jag har lärt mig skillnaden mellan “Du är…” och “Jag känner…”, mellan “Du måste…” och “Jag behöver…”, mellan observation och analys, behov och strategier, önskemål som går att uppfylla och de som inte går att uppfylla.

Nya insikter, nya verktyg att ta med sig i privatlivet och yrkesrollen, för konfliktlösning, organisationsutveckling och ännu mera harmoni i familjen.

Förtroendeproblem hos e-tjänster

BEKYMREN MED BETALTJÄNSTER på nätet diskuteras i ökande omfattning. Själv råkade jag ut för nedanstående, som kanske kan tjäna till lärdom. Företaget Fordonsvärderingen AB tillhör inte mina favoritleverantörer för tillfället!

[2009-03-04: Konsumentverket har nu stämt detta företag inför Marknadsdomstolen]

FÖR EN TID SEDAN hamnade jag på en webbsida där en länk till gratis fordonsvärdering via SMS utlovades. Jag klickade på den och hamnade då hos Fordonsvärderingen AB. På deras hemsida fanns ett formulär som jag fyllde i. Kort därefter kom mycket riktigt ett SMS-meddelande som berättade att min bil förmodligen var värd X antal kronor.

Några dagar senare kom ett brev från företaget. Där fanns en utskriven värdering som beskrevs som ett värderingsintyg, med samma uppgifter som i SMS-meddelandet. Jag lade det åt sidan och tänkte inte mera på saken.

En månad senare kom det ett kravbrev på 449 kr från företaget. När jag då vände på intyget från i december hittade jag en faktura. Och det är nu det roliga börjar. Jag kontaktade kundtjänst och berättade om hur tokigt det blivit. Att det var en betaltjänst hade absolut inte framgått när jag beställde värderingen, som det f ö går 13 på dussinet av – alla använder de samma databas som är gemensam för bilbranschen. Leverantören var helt kallsinnig och oförstående – betala! Jag kollade på deras hemsida, och mycket riktigt finns där (numera?) reklam för avgiftsbelagd värdering som levereras som både SMS och “intyg”.

Solklart, eller hur? Fast några reflektioner:

1. Jag klickade på en länk som annonserade kostnadsfri värdering och var därför helt inställd på en gratis, reklamfinansierad tjänst i likhet med t ex Bilpriser.se som för övrigt ger exakt samma information kostnadsfritt.
   Problem 1: Hur verifiera att länkar till tjänster är korrekta, och vem ansvarar för dem?
2. Jag beställde en värdering som jag trodde var kostnadsfri. Jag fick ingen bekräftelsefråga på att jag hade uppfattat pris och övriga villkor.
   Problem 2: Vem bär ansvaret för transaktionen om inte villkoren uttryckligen bekräftas?
3. Leverantören uppger att det var en betaltjänst vid det tillfälle när jag beställde. Men jag har inget minne av att jag sett några sådana villkor. Kanske fanns reklamen där då, och i så fall uppfattade jag förmodligen den som någon form av “premium”-tjänst.
   Problem 3: Hos vem ligger bevisbördan angående vilka affärsvillkor som presenterades vid beställningen?
4. Trots att det måste vara uppenbart för leverantören att min beställning skedde i god tro, och trots att de har en nöjd kund-garanti som innebär pengarna tillbaka om kunden klagar in 8 dagar, är de helt kallsinniga till tanken att kundens upplevelse kan ha relevans.
   Problem 4: Leverantören av tjänsten skapar badwill och ovilja hos kunden genom att inte använda sunt förnuft. Det färgar av sig på den allmänna uppfattningen om riskerna att bli oseriöst bemött, t ex genom att sådana som jag ägnar en stund åt att skriva en blogg om dem.
   
   Otydlighet i affärskommunikationen får aldrig göras till kundens odelade ansvar.

Så illa kan det gå. Fordonsvärderingen AB har en ofrivillig och i högsta grad före detta kund som har lärt sig att vara vaksam. Undrar hur många fler som har råkat ut för liknande incidenter?

Sanning, vetenskap och magkänsla

Hjärnan och intellektet är alldeles för tröga, trubbiga och lättpåverkade instrument för att få avgöra de viktiga frågorna på egen hand!

JAG LÄSER JUST NU boken Blink: Den intuitiva intelligensen av Malcolm Gladwell. Författaren beskriver, med utgångspunkt i ett antal forskningsstudier, hur vårt under- eller omedvetna signalsystem “förstår” och gör ställningstaganden långt innan intellektet har uppfattat att det finns något att ta ställning till. Gladwells bok handlar om att upptäcka detta hos sig själv, och att göra det till en tillgång.

ÄNDA SEDAN STATEN sålde ut Teliaaktierna till svenska folket har jag av princip lyssnat aktivt på den magkänsla som är en del av det Malcolm Gladwell beskriver. Den gången var den (magen) mycket tydlig i uppfattningen att jag inte borde teckna mig för Rosengrens erbjudande, men “förnuftet” segrade – andra måste ju förstå detta mycket bättre än jag själv. Fast så var det ju inte. Och sedan dess fattar jag inga viktiga beslut utan att magen är med – hjärnan och intellektet är alldeles för tröga, trubbiga och lättpåverkade instrument för att få avgöra de viktiga frågorna på egen hand.

SÅ VAD ÄR BESTÅENDE SANT? Inte mycket när jag börjar skrapa på den tvärsäkra ytan. Visst, jorden är inte platt längre, som den var för några hundra år sedan, och solen kretsar inte längre kring jorden – det är förstås sant, fast vetenskapen betraktade det som sanning den gången. Och hormoslyr är inte längre ofarligt, liksom neurosedyn, DDT och mobilstrålning – som tidigare konstaterats ofarliga. Det är sant.

Mot den bakgrunden är det intressant att uppleva hur olika vetenskapsmän använder sanningsbegreppet. En del forskare jag möter beskriver det de hittills tror sig ha förstått som “sanning”. För dem tycks existensen bestå av bara det som redan gått att bevisa. Andra forskare beskriver med viss ödmjukhet resultaten som just detta – det vi hittills tycker oss förstå. De tycks mera nyfikna på vad som är möjligt. Kanske har de helt enkelt en mera välutvecklad magkänsla - eller en bättre förmåga att lyssna på den.

En bekant berättade för mig om hennes första föreläsning på en teknisk högskola. Professorn, en grå eminens med skarpt intellekt och inte mycket kvar att bevisa, höll en briljant tretimmarsföreläsning om hur allting hänger ihop, ända ner på sub-atomär nivå. Hans avslutande ord var

Idag har ni fått veta vad vi trodde om naturen och universum för tjugo år sedan. Nästa gång kommer jag att beskriva hur den bilden ser ut idag. Under mellantiden kan ni fundera på hur ni förhåller er till begrepp som vetenskap och sanning.